Vii måste tala tänker jag,jag håller på att dö av tristess,jag väljer att illustrera detta med en gammal bild där jag förmodligen var jätteglad.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen häromdagen och frågade vart jag skulle gå,flitiga läsare av denna blogg vet väl att jag amatörmässigt råkat lista mig på en vårdcentral vars policy är att inte skriva ut någon som helst medicin mot ångest,depression och så vidare.

En man med Stesolid ansikte nekade mig Xanor,jag tänkte med ditt ansikte är du inte i position att neka mig något i denna genre.

Nekad dock och självmedicinerar nu,men tankarna börjar bli raka igen,mycket mycket oreda.

I vilket fall så slog det mig igen att man verkligen ska vara glad över alla människor man inte träffat som kunnat orsaka en smärta och sorg.

Det lär ju finnas en mängd därute som bara väntar på att riva ens själ i bitar.

Sedan en annan sak som slog mig idag,alla de som jobbar på bank,alltså dem i kassan på banken med kläder som försöker signalera god smak och rikedom,stackars dem!

Världens tråkigaste liv stormtroopers i billiga klackar och rosa pikeer.

Något att vara tacksam för ändå