Oftast tar jag bussen till Chinaschool men det är mest för att jag saknar framförhållning vad gäller tid,i min fantasi så promenerar jag i god tid,man hinner lyssna på Bizarre love triangle elva gånger en väg,om man går då.

Idag åkte jag bussen,117 den är sällan full och man behöver inte trängas jättemycket.

I vissa bussar betalar man där fram en yuan i en liten låda jämte busschauffören i andra bussar ska man gå på i mitten och betala till en dam klädd i blått som talar högt i en mikrofon hela resan,ofta i ett mycket plågsamt ljudsystem.

Vad som då verkar gäller är att man går av där fram om man går på i mitten och vice versa.

Idag när jag och många med mig skulle gå av,i mitten,jag mycket stressad eftersom jag försovit mig så försökte en dam med en stor  fyrkantig shopping kasse forcera utgången genom att liksom vagga sin tunga påse med något djurmotiv,en gullig björn,ingen kunde gå av,och hon vägrade byta riktning.

Min kinesiska är ju mycket bräcklig men jag sa Excuse me lady!(älskar att säga lady)

När jag till slut kommit av bussen så kom jag på att man ju gärna klyschigt vill säga att det är inte målet utan det är resan,och det passar ju nu mitt nya livsmood.

Så jag antecknade ny Österländsk visdom:Man kan inte bara stanna upp mitt på gatan eller i en dörröppning,det kan komma någon bakom som också måste stanna för att du inte vänt dig om innan.

Sen detta med resan,vägen är framåt,jag tycker inte det är fel om målet är lika mycket värt som resan,varför inte?

Jag föredrar snabba resor,de kan vara långa men inte långsamma.

Sen gick jag till chinaschool.

Där glömde jag bort vem jag var,frågade mig själv "Vem är jag?"

Jag minns att jag en gång fick en lapp med en anteckning från min franska lärare till min mamma,hon hade skrivit med snirklig handstil "Linda är en hopplös drömmare,men mycket älskvärd"

Jag jobbar självklart med verktyget älskvärd och anstränger mig för att inte glömma bort sådant som sagts till mig för mindre än fem minuter sedan.

Fast sedan vill jag ju gärna vara bäst på allt med en gång eller strunta i att ägna mig åt något alls,men faktum är jag är ingen hopplös drömmare jag är en hopplös fuskare(opportunistisk fuskare eller en sådan som börjar tala om annat roligare för att dölja det ouppmärksamma faktumet)

Jag har fått ett kinesiskt namn nu Da lin,jag måste säga att jag hade förväntat mig något mer fantasirikt,Beibei tyckte det eventuellt var lite manhaftigt och att jag ska be om ett nytt.

Jag studerar med en kvinna som fick namnet med tre blommor fast på kinesiska då.

Någon berättade för mig att Mao funderade på att ta bort tecknena och bara ha alfabetet,eller drömde jag bara detta?

I vilket fall som helst så undrar jag vad fick honom att ändra sig?

Det här var några saker jag tittade på på vägen hem,nu ska jag gå och simma lite och sen ska jag gå till Moscow och äta middag,och föreställer mig att jag ska vara klädd helt i guld!

För att inte hela bildspelet ska gå överstyr i utblickande så avslutar jag med en bild på mig själv.