Det regnar i Kunming,kanske är sommaren slut,jag läste om upptäckten av den svarta planeten TrES-2b dit vill jag flytta.

Känner mig känslomässigt opåtlitlig,i går kände jag ju mig oerhört lycklig,i dag mycket sorgsen,kanske är det den märkliga ensamheten jag upplever.

Jag tycker om att vara ensam fast helst ensam med möjligheter då.Här inte så många möjligheter om jag inte skulle kasta mig in nåt bönemöte eller låtsas vara road av backpacker människor i fotriktiga sandaler.

Naturligtvis det är jag inte dem,det erkänner jag.

Har kommit fram till att det är mycket få saker jag tycker är roligt,fast detta med den svarta planeten glädjer mig,men jag kan inte förställa mig med vem jag skulle prata om det med här.

Trots detta så vill jag ändå inte lämna Kina,snart åker jag ju hem,jag tänker saker som det är ju mitt liv jag kan ju göra vad jag vill kontra ansvar och andra känslosaker.

Fast på riktigt jag har mycket lite praktiskt ansvar i mitt liv faktiskt har arbetat aktivt för att ha så lite som möjligt.

Däremot  överslag på känslosakerna,har konstant dåligt samvete för människor.

Särskilt när jag gör som jag vill.

Det har skett en revolutionerande sak i alla fall,jag ska visa sedan med en bild,ett språkligt genombrott.